![[info]](http://l-stat.livejournal.com/img/userinfo.gif){kind=small}
Jo det är sant...idag på jobbet blev jag och en arbetskamrat beskyllda för att ha orsakat en annans behov av att ta en tablett för sina nerver.
Hon är helt sinnesrubbad...det är det jag känner nu i alla fall gentemot henne.
Vi satt o jobbade och en halvtimme innan vi slutade gick hon iväg för att ta ett piller för att lugna nerverna. Min "medskyldiga" kamrat undrade lite försynt om hon mådde såpass dåligt att honbehövde det. "Ja det är eran förtjänst" svarade hon bara surt.
Jag o min kompanjon tittade frågande på varann o försökte lista ut hur det kunde vara vårt fel. Vi har inte den blekaste aning om vad vi har sagt eller gjort för att hon ska ha rätt att va arg på oss. ANTAGLIGEN så var det väl för att vi pratade och skojade med en annan tjej som hon och den vederbörande är ovän med. Det är den enda förklaringen vi kan komma på nu. De har vart ovänner i tvvå-tre veckor nu och helt plötsligt vänder hon sig mot oss utan den minsta förklaringen. Tack för den Televerket!!
Jag försöker att inte ta åt mig men det är inte så lätt. Hatar konfrontationer o dessutom sårar det väldigt när hon inte ens kan säga varför utan bara helt plötsligt anklagar mig för att orsaka hennes tablettbehov. Man får lite motvilja till att gå till jobbet på måndag då man tyvärr siter vid samma bord som henne o jobbar. Vet ju inte hur hon är då. Man kanske blir anklagad för att råka säga hej på fel sätt som kankse verkar nedlåtande.
Har inte tyckt illa om henne förut men det kan lätt ändras om man åtminstone inte kan få veta vad man gjort. Fortsätter hon nästa vecka att vara sur så flyttar jag på mig o sätter mig långt ifrån henne.USCH för såna människor.
Jag mår också dåligt pga att vara oskyldigt anklagad för nåt jag inte vart med om att starta. Deras bråk får de sköta själva. Blanda inte in mig i det tack.
Fortsättning följer om utvecklingen av detta.
Nä..nu ska jag sova. Natti. Kram Maria
Hon är helt sinnesrubbad...det är det jag känner nu i alla fall gentemot henne.
Vi satt o jobbade och en halvtimme innan vi slutade gick hon iväg för att ta ett piller för att lugna nerverna. Min "medskyldiga" kamrat undrade lite försynt om hon mådde såpass dåligt att honbehövde det. "Ja det är eran förtjänst" svarade hon bara surt.
Jag o min kompanjon tittade frågande på varann o försökte lista ut hur det kunde vara vårt fel. Vi har inte den blekaste aning om vad vi har sagt eller gjort för att hon ska ha rätt att va arg på oss. ANTAGLIGEN så var det väl för att vi pratade och skojade med en annan tjej som hon och den vederbörande är ovän med. Det är den enda förklaringen vi kan komma på nu. De har vart ovänner i tvvå-tre veckor nu och helt plötsligt vänder hon sig mot oss utan den minsta förklaringen. Tack för den Televerket!!
Jag försöker att inte ta åt mig men det är inte så lätt. Hatar konfrontationer o dessutom sårar det väldigt när hon inte ens kan säga varför utan bara helt plötsligt anklagar mig för att orsaka hennes tablettbehov. Man får lite motvilja till att gå till jobbet på måndag då man tyvärr siter vid samma bord som henne o jobbar. Vet ju inte hur hon är då. Man kanske blir anklagad för att råka säga hej på fel sätt som kankse verkar nedlåtande.
Har inte tyckt illa om henne förut men det kan lätt ändras om man åtminstone inte kan få veta vad man gjort. Fortsätter hon nästa vecka att vara sur så flyttar jag på mig o sätter mig långt ifrån henne.USCH för såna människor.
Jag mår också dåligt pga att vara oskyldigt anklagad för nåt jag inte vart med om att starta. Deras bråk får de sköta själva. Blanda inte in mig i det tack.
Fortsättning följer om utvecklingen av detta.
Nä..nu ska jag sova. Natti. Kram Maria
Current Location: hos pappa
Current Mood: 
confused
confusedLeave a comment